Bad i liv och lust

Foto: Wikipedia

LIVSVIKTIGT. En separatistisk simskola anser jag kan ha ett mycket viktigt syfte som är förenligt med demokratiska värderingar, skriver Linda Bönström.

Debatten om huruvida separata badtider mellan män och kvinnor är diskriminerande eller inte har kommit och gått i vågor så länge som jag kan minnas, nu senast är det kulturföreningen Fyren som satt blåslampan på Västervik kommun genom ett medborgarförslag om kvinnosim. Hur det kommer att gå är svårt att förutse, Diskrimineringsombudsmannen (DO) menade 2016 att det beror på hur ”viktigt syftet” anses vara. Men ska det verkligen behöva vara ett sådant gnissel detta att kvinnor önskar att få nyttja badhusen själva en timme eller så i veckan? Inget hindrar väl i sådana fall att en manstimme införs, om man nu nödgas jämna ut det hela. Tyvärr har jag de senaste åren märkt en grupp som blir alltmer en måltavla för fördomar och ren illvillighet, nämligen invandrarkvinnor och särskilt dem som bär hijab. Helt plötsligt handlar det inte längre om sim och bad utan om stödjande av en förtryckande hederskultur och islamisering av det svenska samhället. En del förnekar sig verkligen inte.

Enligt Svenska Livräddningssällskapets (SLS) preliminära årsrapport för omkomna vid drunkningsolyckor 2019 så miste sextioåtta personer livet – vilket faktiskt är det lägsta antal någonsin i Sveriges historia – varav sex stycken var yngre än nitton år. Barn betraktas som sårbara individer i sammanhanget och skrapar man lite på ytan visar det sig att socioekonomiska förhållande spelar in. Trots att vi idag har en läroplan i skolan där ett godkänt betyg i Idrott och hälsa kräver att eleven kan simma och hantera nödsituationer vid vatten så lär sig en stor majoritet barn detta genom simskola på fritiden. Det går också att utläsa hur barn från hushåll med högre inkomst samt med föräldrar med en högre utbildningsnivå i större utsträckning har detta att tillgå. I backspegeln syns det även tydligt att en stor del av barn som har drunknat kommer ifrån andra länder och även Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tidigare konstaterat att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i Sveriges nationella drunkningsstatistik. SLS finner vidare i en undersökning att omkring 55 000 ungdomar inte kan eller är osäkra på om de kan simma. ”Ett stort ansvar åligger myndigheter och offentlig verksamhet att ge den enskilda individen rätt förutsättningar för att så långt som möjligt kunna förebygga drunkningstillbud”, menar SLS.

Fakta.

Det är helt enkelt dödsviktigt att kunna vistas säkert kring vatten – men det är också en mycket stor glädje för människor att kunna bada och simma. Jag kan inte finna annat än att det förekommer en puttrande ilska inför att ta in problematiken och omvandla den till bästa möjliga lösning. Och det beror naturligtvis på vilka grupper som drabbas: kvinnor och flickor, mindre ekonomiskt bemedlade, lägre utbildade och invandrare. Jag ser i vårt samhälle hur de här aspekterna beklagligt nog samverkar kring många individer. Naturligtvis kan det vara alldeles tvärtom för en del kvinnor och flickor, man kan ha alla aspekter i sin favör men ändå uppskatta den där tiden i badhuset utan karlar. Och alltför sällan är det just den roten som dras upp ur marken, det är synnerligen i undantagsfall som någon politiker tar på sig rollen som budbärare.

I exemplet Västervik kommun säger Anna Bodjo, språkrör för Miljöpartiet Kalmar län, till SVT: ”Jämställdhet handlar inte om att allt ska vara exakt lika utan det handlar om att alla ska få rätt förutsättningar på en rättvis nivå”. Att få bada med slöja, är det mer ohygieniskt än det obligatoriska klädsimmet? Är det så himla viktigt att alla ska göra samma saker vid varje givet tillfälle och plats? Kan vi ens föreställa oss en kort stund där kroppen får vara ifred från patriarkatets dömande blickar?

En separatistisk simskola anser jag kan ha ett mycket viktigt syfte som är förenligt med demokratiska värderingar och ett bildningsideal som är tillåtande. För alla.

 

Tidigare publicerad i Opulens och Folkbladet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *