Bråvalla festivalen 2013: ”Don’t kill the messenger, kill the planner”

Det är onsdag eftermiddag och trots att Bråvalla festivalen ännu inte officiellt invigts har fältet som tidigare huserade Kungliga Bråvalla flygflottilj börjat ge vika för de entusiastiska besökarnas stöveltramp. Festivalbesökare är ökända för att inte dra sig för lera och regn, men ändå dalar stämningen snabbt för många som dirigeras om i vad som kan kännas en oändlighet.

Förvisso drabbas den nystartade festivalen i Norrköping inte bara av tvivelaktigt väder utan oturlig nog hamnar den mitt uppe i busstrejken som lämnat en sträcka på över halvmilen helt utan kollektivtrafik, något som är särskilt beklagligt med tanke på genidraget att samarbeta med Östgötatrafiken som planerat låta dem med festivalbiljett resa gratis under hela evenemanget.

Bråvalla har utan tvivel lyckats att skaffa sig en yta i storlek värdig nog att konkurrera med de större festivalerna och den potentiella dragkraften är stor. Men på campingområdet tycks det råda konsensus; man har tagit på sig för mycket för fort. Nu får man självfallet ta i beaktande och ha förståelse för att den oväntade konkursen för Peace & Love festivalen antagligen styrt fler besökare än väntat mot Norrköping men trots det ställer brister i den treåriga planeringen till det, särskilt när det kommer till basala nödvändigheter som toaletter och vattenposter. Att funktionärer och volontärer, – utan egen skuld -, är alltför illa informerade för sin uppgift är absolut uppenbart och många av dem tvingas handskas med ilskna campare; ”Don’t kill the messenger, kill the planner”, säger en av dem och håller upp händerna i luften till sitt försvar.

Eldkvarn, bandet med sina rötter i Norrköping, får äran att öppna Bråvalla festivalens premiär och publiken fyller snabbt på. Besökarna är rent av fantastiska alla dagarna igenom och att arrangörerna lyckats med bokningar av artister som Rammstein, Green Day, Macklemore & Lewis, Volbeat, Frank Ocean och Armin Van Buuren märks. Och svenska musikscenen har inte svårt att hänga på med Icona Pop, Timbuktu & Damn!, Avicii, Thåström, Takida och – självfallet – Norrköpings hjältar – Slagsmålsklubben.

Matstånden på området är effektiva och klart uppskattade (särskilt de som ibland lyckas få kortläsare att fungera trots väldig överbelastning av nätet). Det är synd att även här finns organisatoriska problem och information till entreprenörerna tycks variera stort i synnerhet när det gäller försäljning av alkoholfri dricka; en berättar att de inte får sälja alls, medan en annan bredvid säger att de bara får sälja dricka till matgäster. Men en sak har de gemensamt; de tvingas hänvisa till huvudsponsorn Åbro bryggeri som tycks ha förhandlat sig till ensamrätt för både alkohol – och läskförsäljningen på festivalområdet.

Ett betydligt bättre samarbete som måste framhållas är Killnoise, festivalens officiella leverantör av öronproppar under mottot ”Kill the noise, not the music”. Innovativ svensk design med syfte att förhindra tinnitus, en obotlig skada som drabbar allt fler. En annan innovation som Bråvalla festivalen kanske är först i Sverige att använda sig av är en smartphone-app, istället för tjocka programhäften får besökarna enkelt tillgång till spelschema och andra smarta funktioner direkt ner i sina mobiltelefoner.

Egendomligt nog kallas det till presskonferens redan innan festivalen avslutats, vilket även Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist (S) noterar. Och visst blir det kanske en smula motstridigheter mellan en del journalister och arrangörer över festivalens problem men FKP Scorpio Sweden gör ett värdefullt försök att nå ut till besökarna som uppmuntras till att lämna sina åsikter och förslag på förbättringar för framtiden på festivalens webbplats.

Den allra första, av förhoppningsvis fler att komma, Bråvalla festivalen höll sig något på tur i oturen men det ska sägas att under dessa dagar arbetade många människor outtröttligt med att plåstra om envisa klaffar. Med 51 590 festivalbesökare borde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) och näringsminister Annie Lööf (C) kunna se positiva möjligheter i att tillvarata denna starka kulturform och marknad som så tydligt hör till deras politiska uppdrag.

Vi musikfantaster väntar fortfarande på att bli representerade och respekterade för att hålla ihop ett kultursamarbete som ideligen förbises i Rosenbad. Tills dess är det bara att falla in i Lars Stjernkvists sammanfattning av Bråvalla festivalen 2013: Blött och lyckligt.

 

Artikeln är tidigare publicerad i Tidningen Kulturen.