Fenomenet Greta Thunberg

Jag vill gärna tänka att den nyligen sexton år fyllda Greta Thunberg är som ungdomar är mest. Vem tonåringen Greta är måste hon själv få upptäcka och forma bortom strålkastarljuset, någonting annat vore grymt och orimligt. Greta Thunberg som fenomen, miljöaktivisten från Sverige som givits tillträde till maktens korridorer och politikernas öron är någonting helt annat.
Jag vill prata om fenomenet Greta. Om den unga kvinnan som anländer med tåg till staden Davos för att tala vid årets World Economic Forum och inför detta maktcentrum berättar exakt vad hon ser: många människor som tjänar stora pengar på klimatkrisen. Hennes tal blir en viral hit, utländsk media bokstavligen älskar fenomenet Greta medan hon här hemma i Sverige tvingas att springa gatlopp mellan haglande elakheter i pressen och på sociala media från så många proffstyckare som aldrig någonsin i sina egna liv kommer att åstadkomma sådana vågor på vattnet som Thunberg gjort på kort tid.
Fenomenet Greta Thunberg lämnar mig dock alltid med en känsla av att hon också drar upp någonting annat till ytan. Jag ser snarare vem Thunberg inte är. Hon är inte en arbetarklassunge från något ytterområde till någon storstad där skolan är sunkig och hemmen ständigt kämpar mot bristen. Men kanske är det jag själv som är förlegad.
Min trettonåriga dotter Lilith förklarar att Greta är speciell för hon är modig. Och hon är smart. Greta vågar prata med politiker och hon är kunnig om miljön, om Lilith är omedveten eller immun till internettrollens hatstorm vet jag inte men vad hon tror är att vuxna människor är glada för att Greta strejkar – särskilt de som redan är föräldrar – eftersom hon gör en insats för miljön. För den yngre generationen. Och självklart ska vem som helst få strejka menar Lilith, det är som en mänsklig rättighet för annars tror politikerna att vi som är folket är nöjda även om vi inte är det.
Sanningen om skolstrejk för klimatet som Greta Thunberg inledde i augusti förra året utanför riksdagshuset är samtidigt den att hon bara demonstrerat under ledighet eller med skolans tillåtelse. Det i sig tar inte någonting ifrån det faktum att varje fredag står Greta på stan, men det är betydligt mer intressant ur klassperspektivet. Lilith chockas något av detta, då är det ju ingen strejk. Plötsligt anser hon att anledningen till att inte fler skolelever i Sverige följer Gretas exempel kan vara så enkel: Greta har blivit stor för hon är en av de få som fått.
Barn är utmärkta kännare av klassmarkörer. Lilith vet inte att Gretas föräldrar är kända operasångerskan Malena Ernman och skådespelaren Svante Thunberg, vilka ekonomiskt står för alla resor och logi, men hon vet instinktivt att Greta är privilegierad.
Framför allt rör det sig om ett intellektuellt kapital. Det handlar om att perfekt engelska och tillgång till rådgivande forskare öppnar helt andra dörrar än de jag ser ständigt igenbommade för många av de ungdomar jag möter. Och jag möter många, det vill jag verkligen få sagt, som också har övertygelser och kall som de brinner för lika intensivt som Greta gör för klimatet. Men de ungdomarna görs inte till fenomen. De blir inte stora för de har helt enkelt ingenting fått.
Det handlar om klass eftersom det även handlar om att ingå i ett större sammanhang, säga vad man vill men världen är inte lika tillgänglig för barn som växer upp i utanförskap, där finns en känsla av att sakna anknytning till det som sker runtomkring. Det är ungdomar som ser våld, kriminalitet, fattigdom och ofta med en oerhörd saknad av trygghet och stöttning från vuxenvärlden. När de ser sina stadsdelar porträtteras på teve är det sällan en vacker syn. Solidaritet blir någonting förvridet, det blir att inte tjalla, att inte söka sig utanför den egna gruppen, att enda sättet att leva är att se om sitt eget hus.
Personligen tycker också jag att Greta Thunberg – som människa och som fenomen – är otroligt modig och att läget med klimatet sannerligen är en kris utan dess like (det kommer nog aldrig bli ett bättre läge för panik än just nu). Ge fler ungdomar chansen att tro på att möjligheter ligger framför dem. Visa att förortsungar också är fenomen. Låt dem bli den förändring de hoppas på. Vuxenvärlden – lär dem att vara modiga.

Linda Bönström

 

Tidigare tryckt i Tidskriften KLASS.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *