Ge vice statsminister Åsa Romsons mun permission

Vice statsminister Åsa Romson (MP) har satt sig själv i en ytterst sårbar position som benämnts alltifrån att trampa i klaveret till skäl för avgång. Det var under SVT:s direktsända partiledaredebatt den tionde maj som hon på allra första frågan och knappt tolv minuter in programmet skulle svara på hur Miljöpartiet ställer sig inför tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd och då gjorde en liknelse mellan den katastrofala flyktingsituationen på Medelhavet och Auschwitz. Sedan tog det hus i helsike.

Åsa Romson har för mig alltid framstått som ett problematiskt val till språkrör från Miljöpartiets sida. Inte nödvändigtvis för att hon skulle vara en dålig politiker, as politicians goes, utan för att hon hanterar den mediala delen av uppdraget med en osäker och mycket otydlig hand. Eller mun. Hon är ingen engagerande talare och inte, värre nog, heller en stark debattör – hon får sällan fram sin poäng och har svårt att hävda sig. Att transkribera hennes tal är många upprepade lyssningar innan det blir ordagrant. Krasst uttryckt är det för hennes egen politiska framställning inte helt lyckat att vara språkrör tillsammans med Gustav Fridolin, skillnaderna emellan dem på det här området gör också hennes brister ännu tydligare. Fridolin och Romson saknar definitivt samma likvärdighet som deras företrädare Maria Wetterstrand och Peter Eriksson hade (språkrör 2002-2011). Det är skillnader som vid det här laget definitivt borde ha hunnit jämna ut sig.

Så vad kom då egentligen ur Åsa Romsons mun under denna debatt som nu håller hennes karriär i ovishet? Det bästa jag kan komma fram till är;

”Vi håller på att i Europa bilda göra Medelhavet till det nya Auschwitz.”

Som sagt, för att använda en utsliten formulering så skjuter hon inga raka puckar. Till Romsons försvar ska man vara medveten om att media inte heller är så noga med exaktheter. Under dagarna har jag sett tidningar återge citat som ur sitt sammanhang enbart är piskande.

Det är inte första gången Åsa Romson krånglar till det för sig själv, verkligen inte. Var det en bra jämförelse? Nej, och det är de flesta överens om, så även hon själv. Efter debatten följde även ett direktsänt eftersnack som det käckt kallas, och det var verkligen inte Romsons kväll. Fadäsen var långt ifrån avklarad.

”Jag är den första som ber om ursäkt om det är nån av av dom grupperna som, mmm jag menar Hitlers brott mot judarna, mot zigenarna, mot homosexuella och Hitlers brott i gaskamrarna är står helt för sig själv”.

”Zigenarna”. Utan tvekan från askan in i elden. Romson glömde av sig att folkgruppen kallas för romer medan zigenare är nedsättande. Vittringen av blod, att vi alla kan se hur hon inte reagerar själv på vad hon precis sagt sätter verkligen inte ett mer förlåtande ljus över henne.

Är Romson obildad? Har hon inte förstått Förintelsen? Kränkande och främlingsfientlig? Jag tror faktiskt inget av de tre, jag tror inte att hon är det som person och inte heller i det dagliga politiska arbetet. Jag tror också på det hon säger om att hon inte snabbt nog kunde komma på rätt sätt att beskriva sin frustration över en ”pågående mänsklig katastrof”. För det är just det hon försöker att tala om.

”Jag tog ett kraftuttryck för att jag, ge bilden av att det är så oerhört stort och tragiskt och vi blundar alldeles för ofta för den pågående tragedin i Medelhavet.”

Till Expressen hör jag henne också försöka förklara detta, där nämner hon hur länder stod och såg på utan att ingripa för att stoppa Förintelsen tidigare. De senaste dagarna har vi inte hört något om vad Romson faktiskt också hann säga i debattens öppning på ämnet invandring, om ensamkommande barns skyddsbehov och vår plikt att ge dem tid, trygghet och utbildning. Men det beror inte enbart på det andra, det beror återigen på Romsons svårighet att ta kontroll i debatter;

”Och att testa dom här skyddsbehoven hela tiden som ni pratar om som vill ha…”, Romson överröstas och faller som bakgrundsljud, ”… det tycker jag inte är rätt väg”.

Jag är inte och vill inte framstå som respektlös. Förintelsen är allas vår historia, krig är allas angelägenhet, flyktingkris är vårt gemensamma ansvar. Frågar jag mig själv om jag hade varit lika skonsam mot alla partiledare, om det istället blivit sagt av Jimmie Åkesson (SD), så är det uppriktiga svaret nej. Nej, det hade jag antagligen inte kunnat förmå mig att göra men jag tror att jag vet varför.

Ibland behöver vi se till vad någon menar, när inte orden går ihop men syftningen går att förstå, då får kanske en klumpig men genuin ursäkt accepteras.

Linda Bönström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *