Peace & Love 2012: Folkfesten som tänjer gränser för socialt medvetande

Juni är en tid av förväntningar där skolavslutningar, semester och sol lockar. Det är också startskottet för festivalsommaren, musikälskarens årstid, där inget väder styr över humöret. Vattendränkt och kall, bikini och värmeslag; inget hindrar de inbitna. En plats där i stort sett allt kan lagas med en rulle silvertejp är en sanndröm. Att förväntningarna är stora på Sveriges största festival kommer var sig oväntat eller utan förklaring.

Efter en stadig ökning av besökare sedan starten 1999 exploderade festivalen förra året med 50 000 sålda biljetter – publikrekord och en återuppväckelse där musik och socialt medvetande frodas. För festivalen lever inte bara på sin breda uppslutning av artister utan också på en idé om att alla kan bidra till en bättre värld och att musiken förenar människor.

Ordet som gäller är ”medvetenhet”. Och tankarna skulle kunna dras till hur kan denna eviga klyscha komma tillbaka om och om igen? Men Peace & Love lyckas med det som få av dess likar får till, de tar sig bortom löftet i ord och infriar mening i riktiga handlingar. Handfasta ord i dialog om världen vi lever i. Och deltagandet i aktiviteter tilltalar alla åldrar, det finns alltid något ordnat som riktar sig till barn som ungdomar och vuxna, och ofta allesammans samtidigt. Varje år presenterar festivalen ett nytt tema som spinner vidare på det grundläggande budskapet om mångfald, gemenskap och förståelse, i år möts vi av ett program format kring diskussion om ”En ny värld”.

Pluralism är en självklar styrka som bidragit till framgången men succén vilar också på ett enormt samarbete med lokalsamhället.

I en kommun där ungefär lika många människor är bosatta som de som formligen strömmar in till Borlänge under denna sista vecka i juni går organisationen på högvarv. Förra årets utvärdering av festivalen innehåll uttalanden som ”otroligt positivt”, ”en höjdarvecka” och ”unikt samarbete” och detta sker genom Peace & Love anordnarna, polisen, räddningstjänsten, landstinget, miljökontoret, socialförvaltningen och ett flertal organisationer och volontärer. Festivalen är långt ifrån bara ett branschfrämjande evenemang utan återkopplar till ett samhällsansvar både i det lilla och stora perspektivet.

Rätt ofta förknippas festivaler med stor fylla och stök, och visst finns det sanning i det, och därför satsar man särskilt mycket på insatser för att nå minderåriga och även till att påverka alkoholbruket till måttlighet genom olika sorters av närvaro av frivilliga vuxna och myndigheter. Maria Fältskog, 1: socialsekreterare i Borlänge kommun, skriver i sin rapport att man ska påminnas om ”att de allra flesta ungdomarna sköter sig på ett alldeles utmärkt sätt vilket gör festivalen unik”. Hon sammanfattar att festivalen inte påverkar ungdomar negativt och själv tror jag att det finns mycket nyttiga saker att hämta för den här åldersgruppen där man erbjuds möjligheter till att umgås med en särskild öppenhet som festivalfenomenet ofta bjuder in till.

Det handlar en del om att testa sitt eget omdöme och självständighet men också att se till vilka intressen man kan tänkas ha; kanske hittar man en politisk fråga som engagerar eller musik man aldrig lyssnat på tidigare. Människor och samtal man aldrig föreställt sig innan. Folkfesten är mänsklig.

Ändå nynnar jag på Stefan Sundströms låt ”VaVaDeJaSa”. Tyvärr har även folkfester begränsningar, det är en betydlig sak som skiljer folk från folk och genomsyrar hela samhället. Inte ens Peace & Love kan komma ifrån klassfrågan. ”Musiken är gratis men tystnaden dyr”. Musiken har en ovärderlig frihet, men inte alltid får alla vara med och sjunga. Och tystnaden är alltid alltför dyr. Ingen seriös festival kan egentligen belastas för mycket för de ständigt ökande biljettpriserna, men precis som i resten av samhället ska vi inte förneka problemet om tillgång. Tillgång är förutsättning för möjlighet liksom möjlighet är beroende av tillgång.

Men folkfest tänker jag kalla det likaväl. Man träffar människor som blir vänner antingen för en stund eller för länge. Man delar glädje och även vissa sorger, för sådan är gemenskap. Alla går inte på debatter eller seminarium under veckan, alla skriver inte upp sig på listor eller tar broschyrer. Men det kommer aldrig att bli någon folkbildning värd namnet om man inte ens försöker att finna ett samband mellan varandra och samhället vi lever i. ”Tiden är just nu. Alla handlingar räknas, stora som små. Allt gott gör gott. Använd din tid på jorden. Vad är en ny värld för dig?”, frågar Peace & Love. De frågar Dig.

Själv tänker jag njuta av svenska stjärnor som Lars Winnerbäck, Thåström, Eldkvarn, Slagsmålsklubben och Timbuktu. Inbjudna internationella storheter som Regina Spektor, Garth Hudsons Tribute To The Band, Billy Idol, Nero och Rihanna går inte att missa. Mina förväntningar på Olivias Poesiorkester, Marit Paulsen, Emma Svensson  och Jenny Wrangborg hoppas jag delas av många!

 

Artikeln har tidigare publicerats i Tidningen Kulturen.