Sanja Lovrenčić

Sanja Lovrenčić, född 1961, har studerat konsthistoria, bor och arbetar som skribent och översättare i Zagreb, Kroatien. Hon har givit ut diktsamlingar, noveller och böcker med berättelser. Hennes dikter är översatta till tyska, polska, ungerska, slovenska och ryska. Sanja har mottagit ett flertal priser, bland annat Kiklop-Award för bästa diktsamlingen 2007: ”River certainly loves the flood” (Ån älskar verkligen floden). Novellen ”Searching for Ivana” gav henne Croatian Gjalski Prize, 2007. Novellen “Martin’s Strings”, publicerades 2008 och översattes till tyska och vann det litterära priset Steiermärkischesparkasse. Hennes radiopjäser har valts ut till olika festivaler i Tyskland, Ungern, Slovakien och Estland. Hon har skrivit flera böcker med berättelser för barn och fick det kroatiska priset Grigor Vitez för ”Four Terrible Fuf-eaters and a little Fuffy” (2001).

 

 

Krigarprinsessan

 

ljus och klar

blev rustningen gjord

av solsmedarna

än mer ljus och klar blev jag

som bar den –

numera sliten och bucklad

slängd som skräp

ger den mig ännu form

 

när jag stiger ur

blir jag till en fläck

spridd genom staden

med tusen händer

för att hämta

och göra

och köpa dagen

planlöst

i all hast

 

Den orörliges ballad

 

rör på dig! sa hon till den av trä

och flyttade hennes hand –

handen hölls uppe en stund

sedan föll den

 

öppna fönstret, sa hon

och ville lyda –

fönstret är målat

väggen bakom

ser ut som himlen

bara på långt håll

 

det är dags att tömma soptunnorna

sa hon som omväxling

men inget nytt kom ur dem heller

samma omslag, samma tillverkare

 

– vänd på dig, dansa! sa hon

med en röst av sylt och mögel

den av trä gjorde ett försök

lyfte sin vänstra fot

– oj, oj, oj, gnällde de små betraktarna

som växt fram ur alla väggar

– hon kommer ramla, hon kommer inte att ramla

 

hon stannade upp

i en märklig

förvrängd kroppsställning –

åh, gå din väg försvinn, lägg av!

skrek hon åt den av trä

som försvinner

som lägger av –

 

 

Kättare

 

du dödar inte

inte ens när bladen vänds mot dig –

blott vattenvarelserna, havets ofödda blommor

kan du plocka

 

du dömer inte –

någon, något, någonsin, inte alls

du säger inte: bra gjort, ett dåligt val

rättfärdig, självisk, elak eller storsint –

blossande, rosig, röd

du kan ge kall åt det osynliga

 

du ger inga löften: lova ingenting, bind dig själv vid ingenting –

skriver på kontrakten, breven, projekten, reskontran

rapporterna gör du inte

inga bröllopskontrakt eller förbindelser

du arbetar utan lärare

lev av vad du skapar med dina händer

i ett hus utan lås –

endast då kan du få

namnet

Vävaren

 

 

Som åskan

 

tog hennes

samling med småsten

satt på fönsterbrädan –

vad har du gjort för mig, frågade hon

den lilla stenen sade ingenting –

om jag ändå kunde mata fåglarna

med dig, sa hon och kastade

stenen genom fönstret –

hon tog en till

upprepade sin fråga –

 

där nere

samlades fåglarna och pickade –

bleka fåglar

fåglar av sten

deras röster låter

som åskan

 

 

Balkong

 

likt

katten

på stolpen som bär upp klädlinan

högt ovanför avgrunden:

len

smidig

noggrann

självsäker

även om

möjligheten

att falla

är lika verklig

som frånvaron

av rädsla

 

 

Berättelsen från hungerns land

 

du försöker klättra upp till himlen

där kvarnstenar rullar som åska

men det är för långt bort

och fästet duger inte

för klättring –

under bönstjälken

finns bara räven

redo att gnaga

på dina ben –

 

vit, vit och gnagd

färdas jag genom det trånga prånget

med frågan; är det allt du har?

åh, det finns så mycket mer,

säger räven,

synligt och osynligt

att gnaga på

 

 

Kvinnan på Kopparberget

 

vem är den gröna, den grönögda, frågade jag framför en kopparspegel,

mina är som koppar, som malm

vem är hon, hur vågar hon, en sådan klänning, av sten

ändå flytande, av sten ändå mjuk som sammet, med gyllene ådra

som ett band ovanför hennes armbåge – det är vad jag vill ha,

så skulle jag skräddarsy natten!

några ofrälsta sökte henne, förhandlade, räknade på saken, smått skamsna

inför hennes fotsteg hennes väst –

på insidan pärlor i silket, det var hennes broderi, det är mitt broderi –

– du ser hur det såg ut! –

jag ska smälta in i den gröna stenväggen och fara rakt igenom till kopparsidan

medan du plockar upp ädelstenarna

som rinner ur mina handflator, dunkelt –

hennes skattkammare förblir stängd

 

 

Stormigt

 

du hamrar beslut

försöker göra havet orörligt

du kommer att lyckas med fyra hörn

men kanterna tänjer och sliter sig

och du kommer att få det dubbelt och trippelt

fastnaglat och stormigt

förvisade guldnät från bottnen

krusade på ditt bröst –

det suckar, åh, hur det suckar

vägrar att dö

skymningen växer och svämmar över

forsar in i världen –

 

du sitter, skymning i ditt huvud,

försöker stjäla

ur din egen skattkista

från botten av ditt korsfästa hav

 

 

Vit ballong

 

i en vit ballong

är det mjölkigt och tjockt

där finns värme och ljus

vid middagstid

under kvällen tänker du måhända

kanske är det inte så ljust…

det är runt

och du finner

inga sidor

i en vit ballong

allt är allt

varje plats lika passande

för att lägga sig ner

eller för att försöka flyga

i en vit ballong

finns inga historier att berätta

och utsikten är densamma överallt

i en vit ballong

kan du vrida och snurra

och du kommer inte att känna att du faller

för att falla gör inte lika ont

som att andas

i en vit ballong

 

 

Vad har hon

 

hon har ett problem, sade rösten

– hon har en guldmantel

som förstoras när hon växer

 

hon har ett problem, sade rösten

– hon har vilda blommor runt vristerna

levande, med små rötter i luften

 

hon har ett problem, sade rösten

– hon har en himmel, röd och grön, som flyger

en hammock mellan osynliga träd

 

hon har ett problem, sade rösten

– ett hårband från drömöarna i sitt hår

en havsdel vävd i sin klänning

 

vad har den kvinnan

förutom sitt märkliga utseende och sin tystnad?

– sin munterhet har hon,

en dansande virvelvind i sitt skratt

Dikterna har tidigare publicerats i Post Scriptum.

Översättning från engelska Linda Bönström & Boel Schenlaer.