Terry O’Neill – Ungdomskulturens fotograf

PRAKTVERK. Varje generation har sitt uttryck, sådant som den ser tillbaka på med värme och annat som den förnekar, och musiken är inget undantag. Men musiken har alltid varit mycket mer än bara musik. Den har varit en modern trendsättare i alltifrån mode och albumomslag till pins och alkohol. I mitten av allt detta har Terry O’Neill i mer än sextio år verkat som fotograf. Inför hans nya bok Terry O’Neill – Rare & Unseen som släpps i september riktar vi strålkastarna mot mästaren själv.

Terry O’Neill började inte direkt sin karriär i mindre sammanhang, utan hans första professionella jobb var att fotografera en av nittonhundratalets stora filmstjärnor Laurence Olivier. Men det som skulle göra honom till kändisfotografen framför andra hade främst att göra med hans instinktiva förståelse av tidens mer åsidosatta kulturella utveckling. På sextiotalet gick han mot strömmen av bilder från krigsområden, naturkatastrofer och politiska manifestationer och började fotografera den brittiska ungdomskulturen. Som yngste fotograf på Fleet Street, Londons hemvist för många tidningar, fick han en dag i uppdrag att besöka en studio som hette Abbey Road. Det nya bandet The Beatles inspelning av debutplattan Please Please Me kom också att bli O’Neills stora genombrott.

Det tog inte mer än två dagar, uppger O’Neill i brittiska musikmagasinet Q, innan han var bokad för att fotografera det då lika okända bandet The Rolling Stones. Därifrån rullade det hela på, och inom kort var han de stora stjärnornas favoritfotograf: David Bowie, Elton John, Brigitte Bardot, Faye Dunaway, Audrey Hepburn, Nelson Mandela, The Who, Eric Clapton, Elvis Presley … En relation kom dock att utmärka sig, och det var den med amerikanske sångaren Frank Sinatra, som O’Neill kom att samarbeta med i över trettio år.

O’Neills bilder kännetecknas av intimitet och vad som beskrivits som snapshot style, denna till synes spontana och personliga skildringen av kändisarnas liv bakom scenen och filmkameran. Katalogen är i dag ett fantastiskt tidsdokument. Det är ingen enkel lek att försöka sig på en topplista bland O’Neills fotografier. Arbetet han gjort tillsammans med Bowie är en underbar serie (exempelvis fotograferade O’Neill albumomslaget till Diamond Dogs och sista Ziggy-föreställningen 1973) liksom Elton John vid Dodger Stadium. O’Neill har också plåtat varenda skådespelare som spelat James Bond på filmduken. De vackra osminkade och stillsamma bilderna av The Rolling Stones och The Beatles hör nog ändå till mina favoriter.

Kostar Terry O’Neill – Rare & Unseen något? Självklart, men det är en god investering för den som vill ta del av musikens och filmens dolda värld och stiga in i en generös tidskapsel.

 

Artikeln har tidigare publicerats i Opulens.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *